Den förhärskande skiljelinjen inom bostadspolitiken,
enligt bostadspolitiska företrädare tycks ligga i huruvida det skall finnas
subventioner för byggande eller inte. Senast i Expressen förra veckan kom åter
en utläggning från Attefall om hur subventioner skulle innebära döden för
hyresrätten (!). Den analysen får stå för Attefall. Det som man dock kan
konstatera är den analytiska svagheten att prata om generella lösningar som
subventioner för ett väldigt specifikt område som studentbostäder. Att det ska
vara så svårt; varje bostadsform måste analyseras utifrån sina förutsättningar.
Ett väldigt tydligt exempel:
Under
den senaste perioden med subventioner för byggande av studentbostäder byggdes
runt 2 000 studentbostäder per år.
Det vill säga att det byggdes fler studentbostäder per år under den perioden, än vad som byggts totalt sedan stödet försvann 2009. Subventionerna möjliggjorde
byggandet av studentbostäder, att påstå något annat är bara dumheter. Huruvida
Sverige på lång sikt skall fortsätta med subventioner för att bygga
studentbostäder är
däremot en helt annan fråga. Vill man möjliggöra ett osubventionerat byggande
av studentbostäder i den utsträckning som behövs krävs dock betydligt mer
omfattande regeländringar än de som regeringen nu genomför i och med
propositionen Fler bostäder åt studenter och ungdomar.
Under
lång tid med subventionerat byggande är det på sitt sätt självklart att man också
utvidgat regelverken för att tillgodose att de bostäder som staten betalar för
också uppfyller vissa krav. Men det innebär också att man bidragit till att öka
kostnaderna för byggandet. Exempelvis innebär krav på större ytor i bostaden
att byggkostnaden per bostad också blir högre. Med subventioner
var det möjligt
att trots omfattande regelverk få ekonomi i studentbostadsprojekt och samtidigt
leverera en produkt som motsvarade studenternas plånbok.
Över en
natt togs dock subventionerna bort medan det omfattande regelverket fanns kvar.
Som en av de flitigaste byggarna i branschen uttryckte det; plötsligt saknades
10 procent i kalkylen. Det är naivt att tro att det bara var att fortsätta
bygga som om inget hade hänt trots att förutsättningarna för att bygga
framförallt små bostäder radikalt förändrats. Ingen bransch vill väl vara
beroende av bidrag för att överleva. Men det är skillnad på att under en
begränsad tid stödja byggandet av studentbostäder medan man anpassar
regelverken för en verklighet utan statligt stöd. Precis som man gör med en rad
andra branscher.
Alternativet
som Attefall och Boverket presenterar kommer inte på långa vägar bidra till att
vi kan bygga ikapp det underskott på 20 000 studentbostäder som finns runt om i
landet. När man påbörjade
den utredning som ligger till grund för de genomförda ändringarna var
förhoppningen att det skulle innebära möjlighet att bygga mindre och därmed
också billigare bostäder. Så blev inte fallet. Istället kom förslag på ändringar som kan leda
till att någon enstaka bostad tillskapas. Det är självklart att kostnaderna per
bostad kapas rejält om man slipper installera en hiss som bara ska serva ett
par bostäder på
en vind. Men hur troligt är det att studentbostadsbristen kan avhjälpas med
enstaka vindsuppbyggnader?
Vad som
behövs är regeländringar som innebär att det generellt sett blir lättare att
bygga studentbostäder. En sådan ändring
är att ändra tillgänglighetsreglerna för studentbostäder enligt den norska
modellen. I Norge är 20 procent av studentbostäderna fullt tillgängliga, medan
resterande bostäder uppfyller så kallad besöksstandard. I Norge räknar man med
att det innebär 15-20 procent lägre produktionskostnad jämfört regler motsvarande de svenska. De
förslagen finns i såväl den utredning som Boverket genomfört som i de remissvar
Attefall mottagit. Tyvärr väljer man inte att gå vidare med dem.
Trots
allt byggs ett fåtal studentbostäder varje år. Tyvärr är det mer eller mindre i
undantagsfall som det går att bygga vilket självklart borde vara precis tvärtom.
För att nå dit är
regelverket centralt, men för den sakens skull får man inte stirra sig blind på
att andra åtgärder är onödiga på vägen dit.
Martin
Johansson
Generalsekreterare
Generalsekreterare
Studentbostadsföretagen