En tillbakablick från en avgående ordförande

Oj, vad tiden går fort – detta kanske slitna uttryck som ofta känns rätt och inte minst nu för mig personligen. Studentbostadsvärlden har varit en central del i mitt liv under de drygt 16 år som jag varit VD för AF Bostäder och snart 12 års ordförandeskap i Studentbostadsföretagen, den tid som föreningen existerat.

En liten tillbakablick känns på sin plats. Det var 2001 som föreningen startade, då under namnet Svenska Studentbostadsföreningen. Bakgrunden var att några av företagen i studentbostadsbranschen brukade träffas ett par gånger om året för att utbyta erfarenheter; studentbostadsstiftelserna i Stockholm, Göteborg och Lund samt Studentstaden i Uppsala och Stångåstaden i Linköping. Det var alltid givande utbyten och då såväl som nu så fanns inte tillstymmelse till konkurrenstänkande, utan vi bjöd alltid varandra öppet och glatt på de lärdomar vi hade med oss. Tillsammans ville vi utveckla både våra egna företag och branschen som helhet.

Förutom att lära av varandra såg vi naturligtvis frågor, där vi ville försöka påverka förutsättningarna för branschen. Vi tyckte redan då att det var dyrt att bygga, svårt att få ekonomi i nya projekt och ofta ändrades de statliga förutsättningarna. Då och då tog någon av oss kontakt med beslutsfattare på central nivå för att försöka påverka. Efterhand insåg vi att det inte var möjligt att få gehör om man kom som ett enskilt företag. Vi hade också konstaterat att de branschorganisationer som fanns för fastighetsföretag nog gjorde stor nytta, men inte explicit för studentbostadsfrågor – dessa frågor var kanske för speciella och marginella.

I samband med en nordisk konferens i Stockholm år 2000, när vi på en utflykt satt några stycken och ventilerade situationen, så bestämde vi oss för att starta en branschförening med fokus på renodlade studentbostadsfrågor.

Sagt och gjort. En mängd förberedelser av allehanda slag utfördes; undersökning gjordes av vilka företag i landet som hade studentbostäder, kontakter togs med kända och okända kollegor, förslag till stadgar togs fram och så småningom bildades föreningen på Arlanda i april 2001. Till detta konstituerande möte hade 17 företag mött upp, vilket kändes som en bra start. Startskottet hade gått.

Administrationen sköttes inledningsvis av VD-sekreterare hos SSBF i Stockholm, som med entusiasm stöttade föreningen parallellt med sitt ordinarie jobb. Efterhand som verksamheten växte, så behövde vi utöka resurserna och började med ett litet kansli i Lund, med en generalsekreterare på deltid. Därefter har vi haft en kontinuerlig utveckling av verksamheten.

Sedan några år har vi vårt kansli i Göteborg med generalsekreterare Martin och informatören Ida, ett kansli som vi i styrelsen är mycket nöjda med och som starkt bidragit till att vi är där vi är idag. 53 medlemsföretag har vi blivit och vi representerar 62 000 studentbostäder. Utvecklingen har hela tiden gått i rätt riktning.

Erfarenhetsutbyte mellan medlemsföretag har bedrivits på en mängd olika plan. Nätverksträffar, konferenser, nyhetsbrev, omvärldsanalyser, nyckeltalsanalyser mm. På så sätt har vi alla medlemsföretag hjälpts åt med vår kunskapsutveckling och utveckling av branschen.

Att bedriva opinionsbildning och att påverka på högsta politiska nivå har varit en viktig fråga sedan starten och var nog det viktigaste skälet till föreningens bildande. Vi har dock lärt oss att det tar sin tid att bygga upp rätt kontakter och få genomslag. Nu är vi där att Studentbostadsföretagen är en känd och inarbetad organisation, föreningen är en naturlig och självklar kontakt för till exempel socialdepartementet och Boverket när det gäller studentbostäder. Detta beror naturligtvis också på att vi varit proaktiva och drivit på.

Vi börjar se effekter av det långsiktiga arbete som bedrivits. Boverket har nyligen fått i uppdrag att se över byggreglerna för studentbostäder, och ett innovationsstöd införs för att stimulera nytänkande i branschen. Allt för att bidra till att det skapas bättre förutsättningar för oss och att därmed nybyggnationen skall öka och att fler studenter skall kunna erbjudas bostad.

Vi som genomför en årlig kundenkät tillsammans, också alltsedan 2001, ser resultat även på ett annat sätt. Kundnöjdheten har ökat rejält hos oss alla. Idag har vi mycket nöjda kunder och ett gott rykte. Viktigt för branschen och för varje enskilt företag naturligtvis! Jag vill påstå att det nationella samarbetet, som möjliggjorts och utvecklats genom Studentbostadsföretagen, har stimulerat till ökad kvalitet och service på alla plan i vårt arbete.  

Att jobba med studentbostäder är att göra samhällsnytta, vilket jag tycker är en väldigt positiv dimension i ett arbete. För min egen personliga del har åren i studentbostadsbranschen varit de mest stimulerande åren i mitt yrkesverksamma liv. Det har varit med mycket lätta steg jag tagit mig till jobbet varje dag och till möten i föreningens styrelse och med kollegor på olika håll i landet.

Jag vill tacka er alla för mycket trevligt och positivt samarbete genom åren. Det har varit givande och stimulerande att ha er alla som kollegor och att ha fått ta del av er kunskap, era tankar och idéer, ert engagemang och er entusiasm kring studentbostadsfrågor. Självklart kommer jag att fortsätta följa branschen med stort intresse.

Nu lämnar jag med varm hand och stort förtroende över ordförandeskapet till min efterträdare Chris Österlund.  Jag är helt övertygad om att Chris kommer att driva arbetet vidare på allra bästa sätt. Lycka till, Chris!

Avslutningsvis vill jag innerligt önska er alla i medlemsföretagen och Studentbostadsföretagen all lycka i ert fortsatta arbete!

/Rolf Svensson

290 olika byggregelverk?

När utredningen om kommunala särkrav presenterades häromdagen satt vi i ett möte med några av landets största studentbostadsföretag och diskuterade byggregler, symboliskt nog. Även om fokus huvudsakligen låg på andra regler diskuterades givetvis även särkraven och de svårigheter som det medför. Man kan väl konstatera att utredningens lägesbeskrivning och slutsatser kändes igen även i den till stora delar lokala studentbostadsbranschen. När kommunen kommer med en lunta extraregler och krav riskerar man att lägga en våt filt över ett så oerhört kostnadskänsligt projekt som att bygga studentbostäder. Därom rådde inga tvivel. Precis som utredningen beskriver är det inte bara de tekniska lösningarna som blir dyrare, utan all administration med att sätta sig in i kraven, dokumentera och följa upp medför extra kostnader.

I ett pressmeddelande uttrycker måltavlan för en stor del av utredningens kritik, kommunerna genom SKL, bland annat att utredningens uträkningar om högre kostnader till följd av särkrav är bristfällig eftersom de inte tar hänsyn till de minskade kostnader kraven medför genom exempelvis minskad energiförbrukning. Det är självklart riktigt, men den främsta kritiken mot särkraven ligger inte i att det är dåligt med energieffektiva hus och höga energikrav. De flesta är nog överens om att det ska finnas höga krav. Samtidigt vill de som bygger hyresrätter garanterat ställa höga krav för att just hålla nere driftskostnaderna.

Istället rör kritiken mot kommunerna framförallt det faktum att det rent teoretiskt kan finnas "290 olika BBR" om landets alla kommuner ska ha varsitt extra regelverk utanpå det nationella. Det är snudd på galenskap, vilket även kommunerna borde inse. Om kommunerna vill ha högre krav hade det varit rimligare att påverka Boverket att höja de nationella kraven än att varje kommun ska upprätta sin egen standard. Bortsett från tveksamheten att alla kommuner besitter den kompetens som krävs för att ta fram ett eget regelverk, vilket framförs i utredningen, är det ju också tveksamt om kommunerna får lov att agera som de gör. Vilket utredningen också pekar på.

SKL menar också att utredningsförslaget kommer inkräkta på det kommunala självstyret. Utredningen pekar dock på att kommunerna idag i själva verket agerar utanför sina befogenheter när de kräver mer än de har lov till av de som bygger på egen mark. Självklart måste det ändras. Det gäller att passa på när i princip hela bygg- och bostadsbranschen överens. Det händer ju inte särskilt ofta.