Lärosätena sitter själva på en del av lösningen!

I torsdags efterlyste företrädare för några av Stockholms lärosäten fler internationella studenter till staden. Anledningen är väl den dramatiska minskningen av internationella studenter efter att avgifter införts för studenter utanför EU förra hösten. En av lösningarna får att få fler internationella studenter var givetvis fler bostäder. Sant . Man poängterar bland annat att fastighetsavgiften på studentbostäder bör ändras och att flexiblare byggregler för att underlätta nyproduktionen bör införas. Också sant.

Man missar dock en viktig punkt, och det är lärosätenas egen roll för att öka antalet studentbostäder till de internationella studenterna. Lärosätena behöver inse att frågan om bostäder till dessa studenter till stor del beror på dem själva. Man hör ofta lärosäten yttra att det är viktigt med studentbostäder, men lika ofta att det är någon annan som ska lösa problemet. Varför då?

För de företag som tillhandahåller studentbostäder finns inget självändamål i att avsätta en del av beståndet för enbart internationella studenter. Dels är det ännu svårare att få ekonomi i verksamheten med internationella studenter då exempelvis omflyttning och servicegrad är högre. Och dels innebär t.ex. ett blockhyresavtal med ett lärosäte att man undanhåller ett antal bostäder från det stora studentkollektivet vilket i praktiken innebär en förtur i bostadskön för internationella studenter. Så länge lärosätena inte är villiga att åtminstone stå för en del av den ekonomiska risken kommer det troligen inte leda till att situationen förbättras nämnvärt. Det handlar om att inse att bostaden är en förutsättning för att kunna studera överhuvudtaget. Bostaden är med andra ord en del av utbildningspaketet!

Medan många lärosäten förskräckt backar undan vid blotta tanken på att en bostad kan kosta pengar finns det undantag. KTH är ett lysande sådant och igår kunde vi också läsa om att Umeå universitet insett att såväl svenska som internationella studenter förväntar sig ett boende på, eller i närheten av, campus. Vad jag förstått insåg KTH redan för tio år sedan att bostäder är en central fråga för att kunna locka studenter vilket innebar att man också beslutade sig för att engagera sig i frågan. Idag garanteras alla betalande studenter en bostad, men även andra studenter får bostad via KTH. Samtidigt är de oerhört aktiva för att få fler aktörer att bygga studentbostäder på såväl campus som andra platser som reserveras för studenter på KTH. Detta trots att lärosäten varken ”får”, ”vill”, ”kan” eller ”ska” engagera sig i frågan. Fler borde ta efter och första steget är utan tvekan att inse att man är en del av lösningen och att man kan ta en aktiv roll, utan att för den sakens skull vara lika aktiv som exempelvis KTH.