Enbart friare hyressättning bygger inte fler studentbostäder

Som vanligt rasar vittnesmålen om studentbostadsbristen in och i kölvattnet följer också diverse debattinlägg om hinder, lösningar, åtgärder som inte införts, som borde införas och allt däremellan. Nytt för i år är mängden alliansföreträdare som gett sig in i diskussionen. De är varmt välkomna! Tidigare år har ointresset från regeringen lyst igenom även på diverse debattsidor. Flera av de senaste dagarnas inlägg från de nytillkomna debattörerna har handlat om att en avreglerad och friare hyressättning skulle leda till fler studentbostäder tillsammans med de ”kraftfulla insatser” regeringen gjort för att få fart på byggandet. Är det verkligen så? Inte direkt.

Att ta ut högre hyror än vad som görs är inte problemet för de som vill bygga studentbostäder – problemet ligger i att de hyror som behöver tas ut i dagens nyproducerade studentbostäder i många fall blir allt för höga i förhållande till studenternas betalningsförmåga. Argumentationen haltar betänkligt ibland annat Liberala studenters resonemang i frågan. Den ”avreglering” som däremot hade gett effekt hade varit en översyn av dagens byggregler och anpassning efter studenternas behov och förutsättningar. Men det är långt ifrån tillräckligt för att kunna bygga de 20 000 studentbostäder som behövs.

I ett annat inlägg på Svt-debatt hävdar KDU dessutom att regeringen tagit viktiga steg för att förbättra den svenska bostadsmarknaden, vilket också upprepas i en annan artikel av moderaterna Magdalena Andersson,Anti Avsan, m.fl. Inget kunde vara mer fel vad gäller byggandet av studentbostäder. Det för KDU och liberala studenter och regeringen i allmänhet så förhatliga subventionssystem som avskaffades efter valet 2006, tillsammans med förändrad, högre och alltjämt existerande (i motsats till vad KDU hävdar) fastighetsavgiften, har i det närmaste tagit död på nyproduktionen av studentbostäder. I genomsnitt byggdes det 2 000 studentbostäder per år fram till subventionerna försvann, det hundratal per år som byggts därefter talar sitt tydliga språk.

På sikt måste det givetvis skapas en välfungerande marknad där olika bidragssystem inte är ett måste. Men att över en natt avskaffa ett system som funnits i olika former i runt 15 år och tro att allt ska lösa sig till nästa dag är naivt. Eftersom studentbostäder troligen är det mest kostnadskänsliga man kan producera i bostadsväg innebar det att förutsättningarna för nyproduktion försvann från en dag till nästa. Istället för någon form av avtrappning eller anpassning, där såväl regelverk som produktionskostnader fick en ärlig chans att anpassa sig till en ny verklighet befinner vi oss i en situation där det är möjligt att bygga ett par hundra studentbostäder per år jämfört de 20 000 som hade behövts idag.

På en rad olika marknader har man använt olika typer av incitament, bidrag, stimulanser, stöd, etc. som alla syftat till samma sak: att med ett riktat stöd under en tid stimulera en marknad som inte fungerar fullt ut. Att hävda att incitament är förödande för att låta studentbostadsmarknaden återanpassa sig på ett hälsosamt vis är befängt.  Visst behövs det exempelvis ändrade byggregler och utvidgad rätt för lärosäten att hyra ut bostäder, men vill man se effekter snabbt och få igång produktionen snabbt räcker det inte på långa vägar.

Det är dock väldigt glädjande, och en aning överraskande, att moderaterna Andersson, Avsan m.fl. öppet visar stöd för en ändrad fastighetsavgift för korridorrum. De enda inom regeringen som visat det minsta intresse för frågan tidigare har annars varit kd som uppenbarligen inte lyckats få gehör hos de andra. Förrän nu. Vågar man se fram emot höstbudgeten helt plötsligt?

Martin Johansson
Generalsekreterare
Studentbostadsföretagen