Som vanligt rasar vittnesmålen om studentbostadsbristen in och i
kölvattnet följer också diverse debattinlägg om hinder, lösningar, åtgärder som
inte införts, som borde införas och allt däremellan. Nytt för i år är mängden
alliansföreträdare som gett sig in i diskussionen. De är varmt välkomna!
Tidigare år har ointresset från regeringen lyst igenom även på diverse
debattsidor. Flera av de senaste dagarnas inlägg från de nytillkomna
debattörerna har handlat om att en avreglerad och friare hyressättning skulle
leda till fler studentbostäder tillsammans med de ”kraftfulla insatser”
regeringen gjort för att få fart på byggandet. Är det verkligen så? Inte
direkt.
Att ta ut högre hyror än vad som görs är inte problemet för de som
vill bygga studentbostäder – problemet ligger i att de hyror som behöver tas ut
i dagens nyproducerade studentbostäder i många fall blir allt för höga i
förhållande till studenternas betalningsförmåga. Argumentationen haltar
betänkligt ibland annat Liberala studenters resonemang i frågan. Den
”avreglering” som däremot hade gett effekt hade varit en översyn av dagens
byggregler och anpassning efter studenternas behov och förutsättningar. Men det
är långt ifrån tillräckligt för att kunna bygga de 20 000 studentbostäder
som behövs.
I ett annat inlägg på Svt-debatt hävdar KDU dessutom att
regeringen tagit viktiga steg för att förbättra den svenska bostadsmarknaden,
vilket också upprepas i en annan artikel av moderaterna Magdalena Andersson,Anti Avsan, m.fl. Inget kunde vara mer fel vad gäller byggandet av
studentbostäder. Det för KDU och liberala studenter och regeringen i allmänhet så
förhatliga subventionssystem som avskaffades efter valet 2006, tillsammans med förändrad,
högre och alltjämt existerande (i motsats till vad KDU hävdar) fastighetsavgiften,
har i det närmaste tagit död på nyproduktionen av studentbostäder. I genomsnitt
byggdes det 2 000 studentbostäder per år fram till subventionerna
försvann, det hundratal per år som byggts därefter talar sitt tydliga språk.
På sikt måste det givetvis skapas en välfungerande marknad där
olika bidragssystem inte är ett måste. Men att över en natt avskaffa ett system
som funnits i olika former i runt 15 år och tro att allt ska lösa sig till
nästa dag är naivt. Eftersom studentbostäder troligen är det mest
kostnadskänsliga man kan producera i bostadsväg innebar det att
förutsättningarna för nyproduktion försvann från en dag till nästa. Istället
för någon form av avtrappning eller anpassning, där såväl regelverk som
produktionskostnader fick en ärlig chans att anpassa sig till en ny verklighet
befinner vi oss i en situation där det är möjligt att bygga ett par hundra
studentbostäder per år jämfört de 20 000 som hade behövts idag.
På en rad olika marknader har man använt olika typer av
incitament, bidrag, stimulanser, stöd, etc. som alla syftat till samma sak: att
med ett riktat stöd under en tid stimulera en marknad som inte fungerar fullt
ut. Att hävda att incitament är förödande för att låta studentbostadsmarknaden
återanpassa sig på ett hälsosamt vis är befängt. Visst behövs det exempelvis ändrade
byggregler och utvidgad rätt för lärosäten att hyra ut bostäder, men vill man
se effekter snabbt och få igång produktionen snabbt räcker det inte på långa
vägar.
Det är dock väldigt glädjande, och en aning överraskande, att
moderaterna Andersson, Avsan m.fl. öppet visar stöd för en ändrad
fastighetsavgift för korridorrum. De enda inom regeringen som visat det minsta
intresse för frågan tidigare har annars varit kd som uppenbarligen inte lyckats
få gehör hos de andra. Förrän nu. Vågar man se fram emot höstbudgeten helt
plötsligt?
Martin Johansson
Generalsekreterare
Studentbostadsföretagen
Generalsekreterare
Studentbostadsföretagen