Dags att släppa sargen

I en intervju i Byggindustrin lägger Attefalls statssekreterare Ulf Perbro ut texten om Sveriges låga byggande och dess orsaker. Som vanligt ligger felen i dåtiden och hos kommunerna, även hos byråkraterna numera. Det intressanta är dock att Perbro erkänner att det inte finns det ”någon tydlig kommunicerbar samhällsbyggnadspolitik” utan man förebereder en rad åtgärder, där flertalet av de önskade åtgärderna inte offentligtgjorts än. Med tanke på hur fruktansvärt tunna regeringens idéer för att få igång byggandet av t.ex. studentbostäder varit hittills får man verkligen hoppas att de har mer på lager. 

Möjligen kan man skönja en viss ljusning. Av de inte mindre än sex huvudområden där Perbro menar att det finns särskilda problem med byggandet, är det låga byggandet av studentbostäder på vissa orter ett område. Självklart är det beklagligt att studentbostadsmarknaden är ett av särskilt problemområde, men samtidigt är det ett faktum och det positiva är att regeringen uppenbarligen också insett att det krävs åtgärder inom området för att komma till rätta med problemen. Frågan är bara vad? Regeringen har snart haft sex år på sig utan att situationen för studentbostadsmarknaden har förändrats ett dugg till det bättre. Däremot tvärtom med slopat investeringsstöd och en förändrad fastighetsavgift. Man kan alltid leta fram historiska orsaker till nuvarande problem, men när ska man börja inse att man själv är en del av historien och att det redan låga byggandet blivit ännu lägre sedan regeringen tillträdde 2006? 

Mats Odell satt och funderade i fyra år utan att något hände. Attefall och Perbro har i snart två år funderat på möjliga åtgärder utan att det hänt något konkret. Än, får vi hoppas. Man har genomfört en särskild utredning om studentbostäder, tillsatt generella utredningar om hyresrättens förutsättningar, fastighetsavgiften, kommunala särkrav, etc. Utredningar visar väl på en viss vilja till att hitta lösningar, men det måste ju leda till något! 

Från Attefall hörs ofta metaforer och jämförelser från bilindustrin när han pratar om bostadsbyggande (vilket i sig är aningen märkligt med tanke på hur bra det gått för den sektorn de senaste åren). Nu är det dock läge för Attefall att tänka på ett annat sätt; det är dags att släppa sargen och komma in i matchen!

Studentbostadsföretagens räknestuga - del 1

Siffor. Detta under av exakthet som säger precis som det är, där sanningen inte kan döljas bakom vackra ord, välformulerade uttryck eller smart design. 1+1 är 2 och kommer så alltid att vara. Så ta fram era miniräknare, smart-phones eller rutiga block och känn er välkomna till Studentbostadsföretagens räknestuga!

200 miljoner kronor = 1 334 studentbostäder

Vi börjar med en av gårdagens nyheter; enligt en rapport gjord av Sveriges Radio spenderade landets lärosäten över 200 miljoner kronor på representation under 2011. Över 200 miljoner kronor, taget från statens årliga utbildningsanslag, lades på personalresor, fika, middagar och vinflaskor. Det är en summa som upprör studenterna eftersom man istället hade kunnat lägga de pengarna på något som gynnar dem och deras utbildning bättre. Till exempel skulle 200 miljoner kunna bidra till ett stort antal nya studentbostäder. Närmare bestämt 1 334 stycken. 

Beräkningar från studentbostadsbranschen visar att ett bidrag på 150 000 kr per studentetta skulle innebära att den så svåra kalkylen vid nyproduktion skulle gå ihop och därmed underlätta nyproduktionen av studentbostäder avsevärt. Istället för de 151 studentbostäder som påbörjades under 2011 hade 200 miljoner om året kunnat innebära att vi närmar oss de nivåerna på nyproduktion som fanns innan det stöd som fanns tidigare avskaffades.

Den ena kostnaden behöver inte utesluta den andra, men visst är det spännande att man kan få så olika saker för samma summa pengar?

Nordiskt byggande – en svensk tragedi?

Regeringen använder ofta våra nordiska grannar som jämförelse för att visa på hur mycket färre bostäder Sverige byggt de senaste åren. Den oftast förekommande formuleringen (senast i dag) är:

”I Sverige har det under de senaste 20 åren byggts ungefär hälften så många bostäder per capita jämfört med våra nordiska grannländer.”

Där slutar man dock oftast jämförelsen vilket är lite synd. För om man nu jämför byggandet med Finland, Norge och Danmark så är det ju högst intressant att också veta varför det byggts dubbelt så mycket i de länderna. Men det är regeringen inte lika intresserad av, av någon anledning.

I januari 2011 gavs Boverket i uppdrag av regeringen att jämföra den nordiska bostadspolitiken. Resultatet presenterades i december samma år i rapporten ”Analys av bostadsbyggandet i Norden” ur vilken regeringen plockat den nämnda jämförelsen ovan. Dock innehåller rapporten en hel del annan intressant läsning, inte minst om just varför bostadsbyggandet skiljer sig åt mellan länderna.

Förutom att Norge, Danmark och Finland byggt mycket mer än Sverige har de också gemensamt att det finns olika statliga stödsystem för nyproduktion av bostäder för grupper som är i behov av bostäder. Exempelvis omfattas studentbostäder av dessa stöd i alla tre länder. Vidare konstateras att finanskrisens negativa effekter på byggandet mildrades genom stabiliseringspolitik för nybyggande i de andra nordiska länderna. Effekten i Finland blev att man redan efter ett år var tillbaka på samma höga nivå som tidigare. I Sverige gjorde man ingenting och för en vecka sedan presenterade SCB siffror som visade på att bostadsbyggandet 2011 sjönk med 14 procent. Finland med sin mångfald av stödsystem, som Boverket kallar det, har tvärtom haft en stabil och hög produktionstakt av bostäder oasvett konjunktur och efterfrågan. En nivå som inte Sverige varit i närheten av sedan 1992. En situation långt ifrån ryckighet som regeringen brukar påstå är signifikant för det svenska byggandet.

Boverket drar fler intressanta slutsatser i rapporten som regeringen inte använt sig av, än får vi hoppas. Rapporten i sin helhet finns att läsa här.

Det är alltid intressant med jämförelser, om de görs på rätt sätt. Ska man jämföra byggandet i Norden är det minsta man kan begära att man också tar en titt på varför byggandet skiljer sig åt. Generella stöd till byggande må vara vanskliga och riskera att bidra till ryckighet och oförutsägbarhet. Men att blunda för att det i vissa fall behövs insatser för att få igång produktionen av t.ex. studentbostäder hjälper inte någon. Med tanke på att regeringen beställde rapporten från Boverket får man hoppas att de inom kort också kommer att läsa hela rapporten och inte bara titta på tabellerna över byggandet. Då kanske det kan komma lite mer fruktbara jämförelser mellan de nordiska länderna som faktiskt gynnar det svenska bostadsbyggandet i allmänhet och studentbostäder i synnerhet.